fruforsman

Jag har ju blivit en ammande mamma och kan inte göra något annat än köra med pekfingervalsen under tiden som pojkvaskern äter.

Som sagt, han är här nu. Han valde en bra dag att komma ut. Har nämligen hunnit komma hem och hunnit njuta av honom i lugn och ro och väntar nu bara på att få fira jul med vår nya, stora, lilla familj.

Allt har gått bra efter omständigheterna. Förlossningen gick lagom snabbt. Åkte in när jag hade värkar med 10 - 15minuters mellanrum. Inte ökade de på fast vi kom in. Tänkte att nu har det nog inte hänt så mycket än. Ctg:n visade att ungen mådde bra och värkarna kom med samma glesa mellanrum. BM funderade på om hon ens skulle undersöka hur det såg ut, men hon gjorde det till slut. Öppen sju cm. Sen satte det fart. Hann nog ha två - tre värkar med lustgas sen tröck det på som attan och ut kom han.

Det där med att föda är lätt som en plätt, den kan jag. :) Men sen, efterarbetet har inte varit så kul vid pojkarnas födslar. Vid Viggos födsel svimmades det hit och dit med blodtrycksfall. Och nu ville inte livmodern dra ihop sig tillräckligt snabbt så jag miste nästan två liter blod och börjar nu inse hur viktigt det är att lämna blod. Fick nämligen två påsar med nytt rött. Så alla som bara kan: Ge blod! :)

Man skulle ju kunna tro att jag är lite rädd för förlossningar nu efter allt som hänt för andra och att jag själv mist blod. Det skulle ju kunna hända för vem som helst. Men man är ju ändå i så goda händer där på sjukhuset. De vet vad de gör. Och kanske skulle det vara jobbigare om själva förlossningarna också var långa och utdragna med en massa värkar. Men som tur är så har det varit lättare i ena änden när det strulat i den andra.

Lagom snackat om födslar. Hemma är vi och storasyskonen är så stolta så. Filippa klappar bebben så fint och Viggo bara älskar ungen. Pussar honom hela tiden när han sitter i hans knä. vill också "pötköttää" med honom i soffa så att bäbisen ligger i hans armhåla och det verkar som att bebisen också tycker att det är skönt. Ligger bara helt tyst och tittar på storebror.

Det bästa var ju iallafall när Viggo gav honom sin napp. Vi hade ju pratat om att han skulle ge den till bebisen en bra tid innan. Men när de kom för att titta på bebisen så ville han inte ge ifrån sig nappen. När vi väl gått hem och bebisen började gny lite, då var han där direkt med sin napp och överlät den till arvtagaren lillpyret. Efter det har han bara frågat om den lite men accepterat att bebisen nu har den. På natten om han vaknar har det varit lite gråt men jag tycker att han varit riktigt duktig. Det känns som om barnen växer flera år när man ligger på BB. Viggo själv säger att han är Reipas och är Kass vuotta.

Allt för nu. Kanske hinner uppdatera oftare i framtiden. Heh!

Ps. Datumet för uppdateringen var given. Alla har ju tid till att läsa bloggar nu när det är jul och allt. Så håll tillgodo. Ds.

GOD JUL PÅ ER ALLA
FRÅN OSS ALLA!