Evig väntan...
Alltså. Här sitter man nu som alla andra som inte har något vettigare att göra.
Tanja, sitter och försöker blogga. Det skulle man inte kunna tro i första vändan och inte andra heller. Men det har faktiskt varit roligt att läsa syrrans och de berömda systerdöttrarnas små inlägg då och då. Kanske kan man undra hur en tre-barns-mor har mer tid att sitta och berätta om allt mellan himmel och jord än systerdöttrar som "bara" pluggar. Skärp er brudar.
Men nu ska alltså jag börja också. Man kan nog förvänta sig att även mina inlägg kan dröja lite ibland. Ni vet ju att jag är omständig såsom lillsyrran beskrev mig så rätt. Eli, olen huono saamaan mitään aikaiseksi. Har knappt några vuxenpoäng och hinner göra en sak färdig när lillsyrran redan varit och handlat mat, gjort fynd på loppis tillsammans med tre barn, skrivit ett inlägg här och lagat maten som hon precis inhandlat. Det är ju tur att man är lite olika.
Annars är det bara som vanligt här i huvudstadens förort, Kallhäll. Jag, hemma med, en för tillfället, sovande Viggo och Ismo jobbar. Man skulle ju kunna säga att livet inte direkt är jättevarierande här i ensamheten. Detta eftersom jag är så omständig. Heh, heh. Alltså jag har bara så svårt för att dra iväg någonstans fast jag har bilen stående på gården nu när Ismo har börjat cykla till jobbet nästan varje dag. Kanske skulle det vara roligare att göra något om man hade någon att hitta på saker med. Jag är ju heller inte den som är den och ringer till en nästan okänd människa och frågar om vi ska hitta på något. Äsch, inte klaga. Dagarna går så himla fort ändå. Snart kommer ju gubben hem från jobbet och dags att lägga sig.
Jag sitter här och väntar.... Väntar på vaddå? Jo att en liten krabat vill klämma huvet lite längre ner och komma ut och kolla hur vi har det här på jorden. Men h*n verkar inte vara så väldigt äventyrslysten. Syrran Tiina trodde iallafall att det kommer att hända idag. Och storesyrror har ju alltid rätt (eller?!) så nu sitter jag bara och väntar på den rätta signalen. Jag kommer bara inte ihåg hur det skulle kännas men det tror jag att jag gör när det väl börjar. Så... Välkommen ut nu bara!
Pirre, förresten. Jag har lite kläder över om några dagar/veckor. Något du skulle behöva??????
Ska nog börja scrapbooka ett tag nu när Viggo sover och jag har gjort klart det mesta inför bebbens ankomst. ´
Ha det så bra allesammans och välkomna till min lilla blogg.
Tanja, sitter och försöker blogga. Det skulle man inte kunna tro i första vändan och inte andra heller. Men det har faktiskt varit roligt att läsa syrrans och de berömda systerdöttrarnas små inlägg då och då. Kanske kan man undra hur en tre-barns-mor har mer tid att sitta och berätta om allt mellan himmel och jord än systerdöttrar som "bara" pluggar. Skärp er brudar.
Men nu ska alltså jag börja också. Man kan nog förvänta sig att även mina inlägg kan dröja lite ibland. Ni vet ju att jag är omständig såsom lillsyrran beskrev mig så rätt. Eli, olen huono saamaan mitään aikaiseksi. Har knappt några vuxenpoäng och hinner göra en sak färdig när lillsyrran redan varit och handlat mat, gjort fynd på loppis tillsammans med tre barn, skrivit ett inlägg här och lagat maten som hon precis inhandlat. Det är ju tur att man är lite olika.
Annars är det bara som vanligt här i huvudstadens förort, Kallhäll. Jag, hemma med, en för tillfället, sovande Viggo och Ismo jobbar. Man skulle ju kunna säga att livet inte direkt är jättevarierande här i ensamheten. Detta eftersom jag är så omständig. Heh, heh. Alltså jag har bara så svårt för att dra iväg någonstans fast jag har bilen stående på gården nu när Ismo har börjat cykla till jobbet nästan varje dag. Kanske skulle det vara roligare att göra något om man hade någon att hitta på saker med. Jag är ju heller inte den som är den och ringer till en nästan okänd människa och frågar om vi ska hitta på något. Äsch, inte klaga. Dagarna går så himla fort ändå. Snart kommer ju gubben hem från jobbet och dags att lägga sig.
Jag sitter här och väntar.... Väntar på vaddå? Jo att en liten krabat vill klämma huvet lite längre ner och komma ut och kolla hur vi har det här på jorden. Men h*n verkar inte vara så väldigt äventyrslysten. Syrran Tiina trodde iallafall att det kommer att hända idag. Och storesyrror har ju alltid rätt (eller?!) så nu sitter jag bara och väntar på den rätta signalen. Jag kommer bara inte ihåg hur det skulle kännas men det tror jag att jag gör när det väl börjar. Så... Välkommen ut nu bara!
Pirre, förresten. Jag har lite kläder över om några dagar/veckor. Något du skulle behöva??????
Ska nog börja scrapbooka ett tag nu när Viggo sover och jag har gjort klart det mesta inför bebbens ankomst. ´
Ha det så bra allesammans och välkomna till min lilla blogg.