Kvartal tre, fyra och fem
Livet går framåt. Nilo är sjuk, lite febrig och försnuld. Höll oss båda föräldrar vakna x antal timmar förra natten. Lade honom till att sova på soffan nu vid halvåtta tiden för jag trodde att han skulle vakna tusen gånger. Men han sover där än. Jag lovar att han i sin ensamhet bestämt att denna natt ska minsann mamma och pappa få sova åtminstone tre timmar i sträck eller varför inte hela natten och så la jag honom på soffan. Då vaknar han säkert när han ska bäras upp till sängen. Det är väl typsikt. Det där med krassliga barn är inte så trevligt. Vois välillä heittää seinään, känns det som när man inte får en blund på tre timmar mitt i natten. Men som tur är så glömmer man bort de "sjuka" barnen då när de är friska och kan bjuda lite på sig själv.
Jahapp. Då har man fått en uppgift till att utföra. Ska nämligen fixa så att lägerdeltagarna blir mätta under Aviopuolisoidenleiri. Jag ska inte själv vara i köket men ska fixa så att det blir någon som kommer dit och lagar någon utsökt rätt. Någon som känner sig utmanad? Någon som har någon bra idé vad man skulle kunna bjuda på? Idéer mottages tacksamt!
Annars så ska vi ha en liten pysselkväll hemma hos oss i uthuset nästa måndag igen efter kvällsmaten. Barnfritt och fikafyllt ska det vara. Kom dit varenda kotte som känner att ni vill ha en helmysig kväll i ett rökdoftande uthus i trevliga brudars sällskap. Precis som vid tidigare tillfälle så kan man även komma utan pysselidéer. Kanske bara för att skvallra eller för att hämta just pysselidéer.
Det får nog räcka nu. Det är ju svårt att klämma ut något ur en torr svamp.
På återseende någon gång i framtiden!
PS. Nilo har hunnit vakna två gånger under den tid som det tog att skriva detta inlägg. Det var det om drömmen om en hel natts sömn. (Han kommer att vakna ytterligare minst fem gånger till innan kl.8 =\)
Kvartal 2
Sitter just hemkommen från moster nr 1, enligt barnen iallafall. Ismo har inte kommit hem än. Han var nämligen och fiskade i Gråda med fyrhjulingen och tänkte ta vägen över Djurmo klack hem. Ringde nyss att han fastnat i en myr och inte lyckats komma loss. Sa att det kan ta ett litet tag innan han kommer. Hoppas han grejar det innan det blir för mörkt eller innan en björn kommer eller nåt.
Annars har jag/vi varit på loppis och myyjäiset idag. Fyndade hockeyhjälmar och gungor till barnen från loppis och på myyjäiset så vann vår nya turgubbe Viggo massor av choklad. (det är av den lyxiga sorten så han tycker nog inte om) Det är konstigt vad han har tur. Förra veckan på myyjäiset vann han tre fyra gånger och sen idag igen. i och för sig så spenderar jag några hundralappar på lotter varje gång (för jag är dålig på att baka så jag drar mitt strå till stacken på det sättet) så det kanske förklarar en del. Men, gott ska det iallafall bli.
Annars då, rullar på. Sommaren har kommit och Ismo sa: Njut av sommaren, var ute nu när det är sånt här väder. Det har jag gjort också och det syns inomhus. Vet inte när jag städat sist. Men eftersom jag fått tillåtelse till att strunta i inomhus göromålen så varför inte. Samtidigt så trivs jag inte när hushållet ser ut som hej kom och hjälp mig men det får gå ändå. Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar vad jag förstått.
Nu tycker jag mig höra en fyrhjuling närma sig. => dags att duka fram lite kvällost som Ismo kallar det.
Kvartalets inlägg
Nu har vår lilleman fått namn. Här kommer de:
NILO VILLE MATIAS
Kallas Nilo. Haha, det kunde nog ingen av er gissa fastän mamma kallat honom så i flera veckor. Det var faktiskt hennes idé. Hon tyckte att han var så lik Niilo Hintikka när han hade tappat allt hår på hjässan (nu har dock det dilemmat växt ut).
Dopet är avklarat vill säga. Jag gjorde en så god smörgåstårta a´la Sellnäsplankan. Riktigt bra fast jag säger det själv. Har ju kvar själva plankan från Teijas "läskiäiset" så det passade bra att härmas lite med en massa frukt och kaviargrädde. Fast man kan ju säga att det där med dop är precis som med andra fester/högtider; förberedelser i massor i form av bak, städ osv och SLAFS, så är allt borta. Onödigt egentligen. Varför duger det inte lika bra med korv med bröd?!
Har svärföräldrarna här på besök också för den delen. Trevligt, öööhh.(Piste.) Än så länge har det gått bra. (De har varit här i två dagar). Jag säger då att det är tur att man har barn och till och med tre stycken för då behöver/kan man inte lyssna på dem hela tiden. Man kan låtsas att Nilo är döhungrig eller att Filippa behöver lite stimulans i form av bokläsning eller så behöver Viggo få sin del av föräldrarnas uppmärksamhet precis när släktens tråkiga skvaller tas upp eller vid uppräkningen av bekantas fina titlar. Tacka vet jag barn. Kul att de kan vara till riktig nytta trots sin ringa ålder. =)
Joru, Tani. Snart bär det iväg med våra extrakilon. Eller rättare sagt mina eftersom du ju inte har några. Jag har tid för efterkontroll på tisdagen och efter det så ska det börjas. Har haft som "tapa" att efter alla mina (låter som hundra) förlossningar ta det lugnt de två första månaderna för att bli mig själv igen för att sen börja med den bästa mäjliga träningen; Friskis&svettis. Finns väl inget trevligare sätt att förbränna sig på än det, eller? Så Tani, vilka pass är bra och vilka brukar du gå på?
Annars tökar livet på som vanligt hännä. Snöigt, soligt och ganska trevligt vä´r. Planer på resa till Florida i april/maj. Ungarna knakar på längden och tvären. Gubben har sig, mycket hemma ibland på jobbet. Har det helt enkelt bra i skrivande stund. Skulle jag skiva detta inlägg då Nilo informerar om hungerskänsla precis när jag kommit in i den perfekta sömnfasen då man absolut inte får väckas för risken av DÖtrötthet då skulle jag ha en annan syn på detta med att ha det bra. Man kan ju säga att livet är väldigt varierande med barn och man(får ej glömmas i detta sammanhang).
Dags att pysa till kojs så att jag hinner förbi den kritiska fasen.
Godnatt på er medmännisor och ha en trevlig fortsatt alla hjärtans dag! (Ni hinner i åtta minuter till)
Nu har jag också tid
Jag har ju blivit en ammande mamma och kan inte göra något annat än köra med pekfingervalsen under tiden som pojkvaskern äter.
Som sagt, han är här nu. Han valde en bra dag att komma ut. Har nämligen hunnit komma hem och hunnit njuta av honom i lugn och ro och väntar nu bara på att få fira jul med vår nya, stora, lilla familj.
Allt har gått bra efter omständigheterna. Förlossningen gick lagom snabbt. Åkte in när jag hade värkar med 10 - 15minuters mellanrum. Inte ökade de på fast vi kom in. Tänkte att nu har det nog inte hänt så mycket än. Ctg:n visade att ungen mådde bra och värkarna kom med samma glesa mellanrum. BM funderade på om hon ens skulle undersöka hur det såg ut, men hon gjorde det till slut. Öppen sju cm. Sen satte det fart. Hann nog ha två - tre värkar med lustgas sen tröck det på som attan och ut kom han.
Det där med att föda är lätt som en plätt, den kan jag. :) Men sen, efterarbetet har inte varit så kul vid pojkarnas födslar. Vid Viggos födsel svimmades det hit och dit med blodtrycksfall. Och nu ville inte livmodern dra ihop sig tillräckligt snabbt så jag miste nästan två liter blod och börjar nu inse hur viktigt det är att lämna blod. Fick nämligen två påsar med nytt rött. Så alla som bara kan: Ge blod! :)
Man skulle ju kunna tro att jag är lite rädd för förlossningar nu efter allt som hänt för andra och att jag själv mist blod. Det skulle ju kunna hända för vem som helst. Men man är ju ändå i så goda händer där på sjukhuset. De vet vad de gör. Och kanske skulle det vara jobbigare om själva förlossningarna också var långa och utdragna med en massa värkar. Men som tur är så har det varit lättare i ena änden när det strulat i den andra.
Lagom snackat om födslar. Hemma är vi och storasyskonen är så stolta så. Filippa klappar bebben så fint och Viggo bara älskar ungen. Pussar honom hela tiden när han sitter i hans knä. vill också "pötköttää" med honom i soffa så att bäbisen ligger i hans armhåla och det verkar som att bebisen också tycker att det är skönt. Ligger bara helt tyst och tittar på storebror.
Det bästa var ju iallafall när Viggo gav honom sin napp. Vi hade ju pratat om att han skulle ge den till bebisen en bra tid innan. Men när de kom för att titta på bebisen så ville han inte ge ifrån sig nappen. När vi väl gått hem och bebisen började gny lite, då var han där direkt med sin napp och överlät den till arvtagaren lillpyret. Efter det har han bara frågat om den lite men accepterat att bebisen nu har den. På natten om han vaknar har det varit lite gråt men jag tycker att han varit riktigt duktig. Det känns som om barnen växer flera år när man ligger på BB. Viggo själv säger att han är Reipas och är Kass vuotta.
Allt för nu. Kanske hinner uppdatera oftare i framtiden. Heh!
Ps. Datumet för uppdateringen var given. Alla har ju tid till att läsa bloggar nu när det är jul och allt. Så håll tillgodo. Ds.
GOD JUL PÅ ER ALLA
FRÅN OSS ALLA!
Undra om jag skulle...
Nää, alltså det var ju ett bra tag sen sist. Men jag har ju så mycket för mig att jag knappt hinner läsa tidningen på nätet.
Men iallafall. Vi bor i Dalarna nu och trivs bara bra. Ismos jobb med nya firman går helt okej och barnen trivs bland alla dessa huliganer till kusiner som lever här i urskogen. Det är riktigt roligt att ha er här nära, både för mig och för barnen. (Ismos syn på saken kan jag ju inte garantera.)
Sommaren är snart förbi och vi har inte direkt märkt av den. Med det menar jag att vi inte gjort något speciellt förutom en snabb resa till suvarit. Sen har ju Ismo fiskat en vecka i Norge och ska snart åka med gubbgänget till Åland för att ta sin årliga golfrunda bärandes på klubborna i en ICA-kasse. Nää, ja´ ä inte bitter...
Jag har ju fått ränna på auktioner. Det har varit riktigt trevligt. Men det känns ändå som att man måste göra någonting mera för att det ska kännas som sommar. Någon som har någon idé...?
Är förresten hemma ensam igen eftersom Ismo är i Göteborg och monterar inglasningar. Veckan har gått ganska bra faktiskt. Det är så trevligt att man inte är rädd för något när man är ensam hemma. Inte ens för pyttipanna... Det är därför jag undviker att läsa deckare, skräckisar etc. Jag håller mig till harleqin-romaner. De får inte mig till att kika en extra gång ut genom fönstret för att försäkra mig om att allt är bra. Tvärtom så sover man rätt bra när de får varandra till slut efter alla om och men...
Ja, det var min lilla uppdatering för den här gången. Hoppas att ni orkar hänga med några månader till...
Att ta sig tid
Som sagt, det hände inte så mycket, varken i vardagen eller i min hjärna,som jag tycker att det är värt att skriva om. Dagarna går utan att jag får något "vettigt" utfört. Vakna, äta frukost, mata flickan, aktivera Viggo, mata flickan, mata Viggo, lägga Viggo, gulla med bebisen, snabbis in på nätet, viggo vaknar, mellis, mata bebis, ut på promenad eller till lekparken , mata tjejen, laga mat, Ismo kommer, äta, mata bebis, börja med kvällsbestyren lite smått, mata bebis, leka med Viggo, kvällsmål, tandborstning, lägga Viggo, amma tösen, lägga henne och stupa därefter själv i säng.
Det var visst inte lite saker som händer i mitt liv. =) Alltså tiden går bara så hemskt snabbt. Jag skulle ju vilja hinna med så mycket mera... Men det tar väl sin lilla tid att omständiga jag ska lära mig att hinna med att uträtta små saker mellan dessa matanden och gullanden. Det ska bli kul att se om jag lyckas överhuvudtaget. Jag är ju så dålig på att säga till mig själv: "nu tar du barnen med dig och drar till stan, tex". det var nämligen meningen att jag skulle utforska Stockholms alla små mysiga butiker och caféer (även de som ligger utanför Drottninggatan) när Viggo kom och jag "bara" skulle gå hemma. Det hann jag med ca 0 gånger. Då kan man ju säga att jag inte direkt är den bästa på att ta tillfället i akt. Det går ju fortfarande rätt smidigt att utforska staden med två barn. Kanske skulle det vara något?!
Helgen har varit urtrist. Inget möte att gå på och mulet och grått. På lördagen tvättade jag eller egentligen Ismo iallafall vardagsrumsmattorna på ismos jobb. De hade legat ihoprullade i en månad i väntan på en tvätt. Ismo hade nämligen spillt kaffe på ena sidan av mattan, vi vände så att fläcken låg under bordet, Vips, borta var den! Men Ismo drack te och Vips! En fläck på andra hörnet av mattan också... Vet inte om fläckarna gick att få bort helt men hoppas att mattorna blev aningen vitare till färgen iallafall.
Viggo har börjat gå. Hurra, för våran Viggo!!!
Han släppte helt enkelt taget i fredags och gick ca femton steg på en gång. Han hade ju länge tränat på balansen genom att stå men inte haijat att det kan vara smidigare att ta sig framåt på egna ben förrän nu. Så han tog en långpromenad på en gång. Han är så stolt över sig själv så. Dansar lite emellanåt och går sen igen.
En rolig prick den där Viggo. han är inne i en så trevlig ålder. man ser att han förstår nästintill allt man säger till honom och så härmar han mycket av det vi gör. När vi går till tvättstugan är det han som slänger in tvätten i maskinen och tumlaren. Det tycker han är jätteroligt. Att däremot hänga upp tvätten har han inte fattat tycke för än, utan tycker att det är roligare att se dem åka i marken så snart jag har hängt upp dem.
Japp, det var en del av mitt liv för tillfället. Viggo vaknar, dags för mellisen... ;)
Neena, jag vet hur det känns...
...när ett jättelångt och bra inlägg bara försvinner sådär. Jag lyckades alltså också fastän jag gav så fina råd till Jenita hur man skulle göra för att slippa. Det är konstigt att man blir utloggad om man inte är aktiv på blogg-sidan för det är man ju inte när man skriver. Det kanske är meningen att man ska skriva korta inlägg. Vem vet?
Det är alltså till att börja om.
Vi har ännu inte sett till någon bebis. Väntar gör man ju när man vet att den kan komma när som helst nu och framförallt för att sådana som inte ens kommit fram till den beräknade dagen redan fått barn. Grrrrr… Magen börjar nämligen bli lite otymplig. Hård som ett bowlingklot hela tiden och jag orkar helt enkelt inte uträtta något vettigt när den putar ett antal meter framåt så armarna knappt räcker till. Normala kläder!! Vad skönt det ska bli att börja använda sådana. Det är klart att det inte funkar på en gång men jag hoppas att det inte ska ta alltför lång tid.
I lördags försökte vi verkligen få igång det hela. Rände ute på stan hela dagen, från tio till sju. Var först till Ikea för att jämföra färger på Billy-hyllorna. Ismo vann – vi har ekhyllor. Bokhyllorna (humoristiskt va?!) var mycket slätare till färgen och lite mer rödaktiga. Nu gäller det väl till och vänta på att någon vill sälja sin gamla hörnhylla. För Teija, jag tror inte att stålgrå och ek går ihop så värst bra. Inte enligt min smak i alla fall. (Har ni förresten tröttnat på hyllan, eller?)
Efter Ikea så åkte vi till Djurgården för att vandra runt lite. Gick på båtmässa oh dreglade över dessa fina lyxyachter som finns. Vi fick tyvärr tacka nej till alla erbjudanden vi fick efter att vi öppnat plånböckerna. Det fanns tyvärr inga 2-8 miljoner att lägga ut bara sådär. Men drömma får man ju alltid.
Vi gick på Grönan också (samma inträdesbiljett gällde). Försökte oss på att vinna två kilo choklad så att jag skulle ha något att äta på förlossningen. Men tyvärr var turen inte på min sida då. Karusellerna hoppade jag faktiskt över. Bebisen skulle ju kunna bli alldeles vimsig och börja vända sig eller nåt och det är ju inte direkt lämpligt vid den här tidpunkten. =)
Sen till slut det tokigaste av allt. Ismo har ju klagat ett bra tag på att vår säng är alldeles för mjuk, han får ont i ryggen, vaknar tusen gånger per natt bla bla bla. Och sedan är det ju bekant att det finns mycket affärer i Stockholm och många sådana som konkar och har utförsäljning. Det var det nu i den affär där vi köpte våra soffor. Vi åkte dit för att leta säng. Självklart fanns det ju inga dubbelsängar som var ”fasta” kvar. Men i ett litet hörn stog två fasta nittio sängar med motor. Huvudet upp, bena böj ni vet. Ismo får ju sina infall så snabbt så man inte hinner reagera oh han började pruta och i natt sov vi i nya sängar. Lite bankrutt blev vi ju. Skrapade ihop alla ören och kronor som bara gick att hitta. Ismo tyckte att han sov bättre men det kanske inte direkt är läge för mig att uttala mig om den saken ännu. Jag återkommer när kroppen är någorlunda normal igen. Sängen kan ju vara skön när man ska amma. Ett litet tryck på knappen och uppe är jag i sittande ställning med skönt ryggstöd. Vi får se.
Efter denna dag trodde jag absolut att bebisen skulle ha sin födelsedag. Men ack nej. Här sitter jag fortfarande hel och stor.
Kul förresten att så många vill ta sig an Viggo när vi åker till Oslo. Ismo tyckte att ni kunde ha honom vuoropäivisin för att slippa tjafs. =) Närå, vi får se hur resan kommer att te sig och till vem det passar bäst när vi närmar oss det aktuella datumet (6-8.10).
Syrran, mattvätt och barnloppis i slutet av september, vad sägs?!
Tack och hej, leverpastej!