Att ta sig tid
Som sagt, det hände inte så mycket, varken i vardagen eller i min hjärna,som jag tycker att det är värt att skriva om. Dagarna går utan att jag får något "vettigt" utfört. Vakna, äta frukost, mata flickan, aktivera Viggo, mata flickan, mata Viggo, lägga Viggo, gulla med bebisen, snabbis in på nätet, viggo vaknar, mellis, mata bebis, ut på promenad eller till lekparken , mata tjejen, laga mat, Ismo kommer, äta, mata bebis, börja med kvällsbestyren lite smått, mata bebis, leka med Viggo, kvällsmål, tandborstning, lägga Viggo, amma tösen, lägga henne och stupa därefter själv i säng.
Det var visst inte lite saker som händer i mitt liv. =) Alltså tiden går bara så hemskt snabbt. Jag skulle ju vilja hinna med så mycket mera... Men det tar väl sin lilla tid att omständiga jag ska lära mig att hinna med att uträtta små saker mellan dessa matanden och gullanden. Det ska bli kul att se om jag lyckas överhuvudtaget. Jag är ju så dålig på att säga till mig själv: "nu tar du barnen med dig och drar till stan, tex". det var nämligen meningen att jag skulle utforska Stockholms alla små mysiga butiker och caféer (även de som ligger utanför Drottninggatan) när Viggo kom och jag "bara" skulle gå hemma. Det hann jag med ca 0 gånger. Då kan man ju säga att jag inte direkt är den bästa på att ta tillfället i akt. Det går ju fortfarande rätt smidigt att utforska staden med två barn. Kanske skulle det vara något?!
Helgen har varit urtrist. Inget möte att gå på och mulet och grått. På lördagen tvättade jag eller egentligen Ismo iallafall vardagsrumsmattorna på ismos jobb. De hade legat ihoprullade i en månad i väntan på en tvätt. Ismo hade nämligen spillt kaffe på ena sidan av mattan, vi vände så att fläcken låg under bordet, Vips, borta var den! Men Ismo drack te och Vips! En fläck på andra hörnet av mattan också... Vet inte om fläckarna gick att få bort helt men hoppas att mattorna blev aningen vitare till färgen iallafall.
Viggo har börjat gå. Hurra, för våran Viggo!!!
Han släppte helt enkelt taget i fredags och gick ca femton steg på en gång. Han hade ju länge tränat på balansen genom att stå men inte haijat att det kan vara smidigare att ta sig framåt på egna ben förrän nu. Så han tog en långpromenad på en gång. Han är så stolt över sig själv så. Dansar lite emellanåt och går sen igen.
En rolig prick den där Viggo. han är inne i en så trevlig ålder. man ser att han förstår nästintill allt man säger till honom och så härmar han mycket av det vi gör. När vi går till tvättstugan är det han som slänger in tvätten i maskinen och tumlaren. Det tycker han är jätteroligt. Att däremot hänga upp tvätten har han inte fattat tycke för än, utan tycker att det är roligare att se dem åka i marken så snart jag har hängt upp dem.
Japp, det var en del av mitt liv för tillfället. Viggo vaknar, dags för mellisen... ;)
jaa det var braa att lära sig gå , men det tog lite tid , men han lär sig gå lika bra som enya ska du see .
hon var ju likadan , gick några steg ch plask ner på marken igen , men nu går hon lika stabilt som jaag :D
jaa nu ska jag nog bara klicka omkring lite överallt på bloggen, och lite överallt i nätet .
men du får ha det gött, Pussar.. :)
hurraa för viggo som börjat gå. och hurraa för min moster som har ett intressant liv. fortsätt blogga, de är seriöst intressant. :)
aa ibland är livet lite halvtrist. samma sak hela tiden. Men inte nu längre. Två tjejor i världens jobbigaste och samtidigt roligaste (om man är på humör) ålder gör susen. Ingen dag är den andre lik. Vänta bara tiss sienna blitt stor. Då ska du få se på andra bullar!
Go Viggo GovigGoGovigGo
Joda, nog blir det sverige för oss oxå. I sinomtid. Snarkningar verkar inte alls avslappnande på mig. Snarare blir jag bara mer och mer inrriterad ju längre de håller på. Men jag ska försöka härda ut. Npn gpng kanske jag oxå kan säga att det är avslappnande. :) Kram till er oxå.